styrka

Still alive

Det har gått mer än ett år sen jag skrev ett inlägg på bloggen

Livet händer och plötsligt får man andra prioriteringar. Och 2016 blev verkligen ett händelserikt år i mitt annars stillsamma liv. Inte alls positivt på något sätt men livsomvälvande kan man säga.

cytostatikabehandling

Lika ont i hjärtat och magen varje gång vid åsyn. Men aldrig visa för att stötta.

Utan att gå för djupt in på händelserna kan jag snabbt berätta att min yngsta dotter fick i början av mars 2016, diagnosen SLE som är en kronisk autoimmun reumatisk sjukdom och upptäcktes i samband med hennes njursvikt. Det var en kritisk tid med sjukhusvistelser, tunga behandlingar för att rädda njurarna, biverkningar och behandlingar för biverkningarna. 6 månaders mardröm följde som allt eftersom ljusnade.

Jag tror inte jag lyckades bearbeta mina egna känslor förrän långt efteråt eftersom varenda dag under den perioden handlade om kamp för överlevnad och framtiden. Det fanns bara ett alternativ, min dotter skulle bli frisk och hon skulle få ett så normalt liv som möjligt.

Jag tackar från djupet av mitt hjärta för den sjukvård vi har i Sverige och jag har nog aldrig varit så glad över att vara medborgare av detta fantastiska land. Så tacksam att jag t.o.m bestämt för att aldrig klaga över något rörande landet igen. inte ens vädret

 

Rehab och överkroppsträning

Träning togs upp veckan efter olyckan. Inget annat alternativ för att behålla mentala hälsan.

När den stormen äntligen började bedarra och jag trodde att livet skulle återgå till något så normalt igen kom nästa händelse. Jag slet sönder knät på tre ställen i slutet av oktober. Behöver inte heller gå för djupt in på det men det resulterade i att jag sjukskrev mig från mitt Fitness-jobb under resterande tiden av året, vilket gav mig tid att fundera lite på livets vägar. Och att man ska lyssna på tecknen. Så jag gjorde detta och sökte mig tillbaka till kontorsjobb i väntan på att knät skulle bli bättre.

Tecknen som man ska lyssna på visar sig vara rätt. 4 timmar efter att jag skickade in min ansökan till en tjänst blev jag inkallad till intervju och inom två veckors rekryteringsprocess var jobbet mitt. Och någonstans kände jag mig hemma igen. I arbetsuppgifterna. Det är något jag kan och behärskar även fastän branschen i sig är helt ny. Utmaningar triggar mig!

Oavsett hur illa 2016 var så är det ändå de smällarna som knuffar in dig på nya banor. Kanske har du varit för bekväm med att komma ur något du ändå inte riktigt var tillfreds med, men det har fungerat och istället för att söka större mening med ditt liv så fastnar du slentrian i att bara vara OK med livet när målet egentligen var något mer.

Vägen till mål må vara slingrig och krokig, ibland även på platå. Det är då livet tvingar dig vidare. Vi reser oss och kämpar vidare. Livet är en kamp och jag tror att den måste finnas där för att vi ska kunna uppskatta segrarna.

Jag vill poängtera att jag inte på något vis tror att min dotters sjukdom har någon som helst fördel med min personliga utveckling. Den har dock gjort en del för hennes. Och jag har genom henne insett hur starka vi människor kan vara – även ett barn på 10 år. Hon har utvecklat en hel del mognad och talanger nu när hon ställts inför sin första livskris. Vi är alla så stolta över henne.

Hur ser min egna verksamhet ut? Alexcellent lever fortfarande. Jag har haft en del PT-kunder och tävlingscoaching under året och jobbat kvällstid samt helger förutom heltid på kontoret. Jag ser den här perioden som en utmanande och lärorik period. En bas för framtiden där det planeras större saker med samarbetspartners i spelet. Det ska bli otroligt spännande och jag har en känsla av att tiden är mogen för stordåd!

2015-11-27